UTDRAG ur
”DEN RULLANDE VÅLNADEN
av Ulrika M Hörberg

Framförd av Invalidprimadonnan Majvor Ekström se Historik/Invalidprimadonnan Vill du läsa hela texten kontakta oss Texten är skyddad av Upphovsmannarätt enligt lag.

(anmärkningar:
Hebert = politiker, m
Håkan=kommunalråd, s
Silvanum (f.d skogsmuseet i Gävle)
Syrén (glaskonstnär i Gävle med egen avdelning på länsmuseet)

Hallå där. Här kommer en döding. Det är jag som är den rullande vålnaden på väg till skärselden. Ja, uppriktigt sagt vad skulle de stackrarna göra? Det gick inte runt. Det bar sig inte. Trots olika krispaket, sambandscentraler, datoriseringar, ruffel och båg. Det lönade sig helt enkelt inte. Så kommunen var tvungen att avveckla oss. Punkt. Slut.
Lägga ner alla invalider. Ja, men tänk efter - resurskrävande individer, så totalt improduktiva och ibland t.o.m. samarbetsovilliga. Inget att spara på alltså. Varför skulle kommunen hålla på och dalta och palta med såna lyxprylar, som inte är självgående, inte kan EG(EU) - anpassas, inte kan kiss - och bajsregleras, eller bli Lucia kandidater.
Men det förstår ni väl själva. Pengar fattas ju till viktigare saker, Strömbadsutbyggnaden och gasklockorna, så varför slösa på dessa lyxprylar. Jag måste säga att avvecklingsplanen var genomarbetad och rejäl. Konsulterna från Anticimex och Fonus gjorde ett skitbra jobb.
Ja, först tänkte politikerna spara oss inför nästa val. Plastinbaka oss och sen vid behov damma av oss. Men plasten var för dyr och så finns ju pensionärerna kvar att visa upp. Än så länge. (sjunger) (Birger Sjöberg) ”Ja du kommer till slut bleka dödens minut, då med granris din port blir prydd” Det blev den slutliga lösningen. Det är inget att sitta här och bli sentimental över. Ånej. Det är helt i sin ordning. Är det kris så är det. De svaga i samhället måste ge plats åt de starka-så att de inte blir svaga. Sånt är livet.
Och handen på hjärtat. Vad fan, ska man med halta och lytta till. Användningsområdet är ju så begränsat. Men två exemplar skulle räddas till eftervärlden. För framtida forskning. Det beslöt en enig kommunfullmäktige. T.o.m Hebert var med på det.
Ja, ni har väl sett de klädsamma paret. De står där i Silvanum. Länsmuseét fick erbjudandet, först men tackade nej. De ville inte förstöra sin image. Kulturnämnden. som annars inte har några pengar till halta och lytta. lät bekosta en Syrén-designad glasmonter. Mycket smakfull. Ja, montern ville förståss länsmuseet ha. Det är just precis så samhället vill ha sina lama och ofärdiga och harmynta-i en glasmonter. Då är de hanterbara och inte särskilt resurskrävande. Det räcker med en avdammning då och då. (sjunger vidare...)”DÅ DIN HAND HAR EN ROS I FÖRVAR OM VARS DOFT INGEN ANING DU HAR - JA DU KOMMER TILL SLUT BLEKA DÖDENS MINUT....” Och jag blev alltså den rullande vålnaden.Den gastkramande elstols-gengångaren. På väg till skärselden för mina bedrövliga synders skull. Så blev det med mig-mina kamrater bidde ingenting-ja-utom Affe och Marie på Silvanum.

Har ni hört, va. Vilket fånigt ord. TRAFIKRESURS. Resurs för vem? Inte för de handikappade i alla fall. Oh no! Förr hette det färdtjänst, men tiden innan avvecklingen fick kommunen för sig att datorisera oss. Flytta oss hit och dit med datorns goda minne. Goda och goda?
En gång glömde datorn mig på IKEA. Hemresan inte inknappad. Nä, hä. Jag fick nästan övervintra där på IKEA i soffan Håkan. Jag hade mycket hellre övervintrat i stadshuset med den HÅKAN-en riktig godbit. Mina bedrövliga synder var att jag tog saken i egna händer och blev spätta. Elrullstolsspätta. En självgående rebell. En fara för kommunen och de manliga medtrafikanterna så klart. Jag sket alltså i färdtjänsten. Förlåt-trafikresurs. Jag beslöt mig för att vara en FRI invalid. Ja; för frigjord det har jag ju alltid varit. FRI inte infångad i kommunens invalidfälla. Inte inföst i något invalidgetto med haltande room-service.”……………
Syndafallet och spättalivet började då färdtjänsten ...trafikresurs...hade resursat mig försent 11 gånger till jobbet, 7 ggr kom jag inte alls, 5 ggr blivit resursad till jobbet tio minuter innan jag skulle hem.Då beslöt jag mig för att bli en FRI människa, självbestämmande, komma i tid och få frisk luft.

Kommunen hade ju infört paragraf 56 i Invalidförordningen: ”Invalid må ej diskutera. Må ej vara aggressiv eller säga fula ord till trafikresurstelefonisterna” En gång när jag i hällande regn och mörker suttit kvarglömd 40 minuter i Boulognern-sa jag faktiskt FITTA åt en telefonist. Jag fick reseförbud en månad och trafikresurs egen präst kom hem till mig och höll strängt husförhör. Fan ta honom. Men han höll i alla fall en väldigt vacker mässa vid totalavvecklingen” (sjunger och lämnar scen) Ja, du kommer till slut bleka dödens minut............