UTDRAG ur
”En sedelärande historia för Invalider”
av Ulrika M Hörberg,Gävle

Spelad av Invaliderna/Gävle Handikappteater(se Historik/Invaliderna) Vill du läsa hela texten kontakta oss Texten är skyddad av Upphovsmannarätt enligt lag.

Pjäsen handlar om den inbillska invaliden som flyttar hemifrån till ett servicehus.

Affe: (mycket glatt) men en dag sker ett under. Det ringer på dörren. Den inbillska invaliden blir jätteglad och rullar för att öppna. Där utanför står..

Ulrika: (avbryter) Sitter(i rullstol). Det ser publiken med egna ögon, men för att inte motarbeta handikapprörelsen, lyder så okey -står.

Affe: Ett livs levande helgon.

Marie: (blind, rullstolsbunden, iklädd vit kåpa med bokmärksänglar på och en propellgloria) Välsignad vare du, du inflyttade våp... du barn av landet halta och lytta.

Den inbillska: Vem fan är du? Ska du gå på maskerad, Bruden? Har Röda Korset nåt jippo nu igen?. Maskerad för invalider, osmakligt tycker jag. Nä, det skulle vara en streaptease tävling, så jag kunde hänga med.... med de här bomberna. (lyfter på brösten)

Affe: Så där talar inte en invalid. En invalid ska ha ett städat språk och prata om terapiarbeten.

Marie: Får jag komma in?

Den inbillska: Du är faktiskt den första, som frågar. Här frågar man inte så mycket. Här verkställer man enligt schema. Man öppnar och stänger dörrar enligt schema, går i skåp och väljer kläder enligt schema, lagar mat enligt schema, men frågar gör man absolut inte... åtminstone inte mig. Jo, var jag har mina pengar.

Ulrika: Och så släppte den inbillska invaliden in sin nyvunna vän och såg till sin bestörtning, eller kanske till sin förtjusning, att den nyvunna vännen var blind.

Den inbillska: (gör en grimas mot Marie) synskadad heter det.

Marie: Jag heter Fermenta Fransson och jag är landets första servicehusmartyr, uppmärksammad av Hans Majestät Konungen för mina dygder.

Den inbillska: Det var som fan. Själv är jag bara en simpel vardagsinvalid, som inte klarar att komma till busshållplatsen själv, som behöver hjälp med att kissa. Goddag, angenämt! Är det inte för djävligt att vara blind, man ser ju inget? (Lipar åt henne).

Affe: Tyst, sånt frågar man väl inte.

Den inbillska: Vad frågar man om då?

Affe: Om terapiarbete t. ex. bortsbindning.

Den inbillska: Hur många borstar kan en sån här liten kicka ha bundit under sin livstid?

Marie: 937, även du, min vän kan bli uppmärksammad för dina dygder. Bli en elitinvalid, sådana vill samhället ha.

Den inbillska: Ska jag åka rullstols-Vasaloppet, bestiga Kebnekajse utan benprotes eller simma över Engelska kanalen utan underkropp?

Marie: Nej, gör så här, bli gärna religiös det underlättar. Tyck om dragspelsmusik och ge personalen och färdtjänstförarna godis eller andra gåvor.

Den inbillska: En del skulle jag vilja ge på käften, helt enkelt.

Marie: Det går inte! Säg tack snälla, tack rara, ställ inga krav. Gör som jag, kräv inte att få bada efter ridlektionerna på torsdagen, utan invänta ordinarie baddag, som är på måndagen. Sök dig bort från handikappade vänner, deras besök på servicehuset belastar bara personalens arbetsschema. Jag insåg på ett tidigt stadium, att en ledarhund kunde spy på golvet och orsaka extrarbete för personalen, därför blev jag min egen ledarhund.

Den inbillska: Är du medlem i kennelklubben då?

Marie: " . Mitt valspråk är: " Med personalen i tidenoch jag hoppas att det även ska bli ditt, oh halleluja

Ulrika: Men den inbilska invaliden saknade dessa förutsättningar, istället blev hon kär i en halt anarkist, Pudas Pärrson, till servicehuspersonalens fasa.

Affe: (reser sig) Hörru Bruden, enda sättet att överleva på det här stället..

Den inbillska: du menar att behålla sin personliga integritet.

Affe: Vad är det?

Den inbillska: Något, som står i böckerna, att vi ska ha.

Affe: Jaha, men enda sättet att överleva är: ETT: Bajsa inte efter schema, utan när du behöver.

Den inbillska: Oh,det låter spännande.

Affe: TVÅ: Be att få fika efter klocka nio på kvällen. TRE: Ligg länge på mornarna, då blir det kaos.

Den inbillska: Med dig skulle jag kunna ligga hela dan.

Affe: FYRA: Skaffa dig en ledarhund eller en katt eller ett ett marsvin.FEM: Snoka lika mycket i personalens privatliv, som de snokar i ditt.

Den inbillska: Oh, vad härligt. Det vill jag absolut.

Affe: Och det mest spännande av allt. SEX: Påpeka när personalen gör fel.

Den inbillska: Är inte det att gå för långt? Är det inte rent ut sagt livsfarligt?

Affe: Just precis!