UTDRAG UR
”KRÄNK INTE MIG ” av Ulrika M Hörberg.

Spelad av Kullerbytta –de utvecklingsstörda grupp/ Gävle Handikappteater Se Historik/Kullerbytta/Vill du läsa hela pjäsen kontakta oss Pjäsen är skyddad av Upphovsmannarätt enligt lag.

Scenen föreställer ett personalrummet på ett DAGCENTER (arbetsplats för utvecklingsstörda) med två soffor, en fåtölj och ett litet runt bord. Framför stora soffan ligger en ryamatta. Elektrikern finns på scen och arbetar med en massa kablar. Oväsen, Skrik. In kommer vaktmästaren och föreståndaren och bär mongoloiden . De lägger ner henne i stora soffan. Och skäller på henne. Mongoloiden blåser i en visselpipa.

Elektrikern: (till publiken) Helt otroligt alltså. Det var ett vanligt jobb-trodde jag. Några nya ledningar skulle dras här i huset. Firman skickade mig. Jag hade just börjat, då det blev ett himla liv. Folk sprang hit och dit. Och sen hände det en massa underliga saker mitt framför ögonen på mig. Vad skulle ni ha gjort? Hållt för öronen, blundat, stuckit?? Ja, men jobbet då? Jag ville ha det klart. Men ni ska veta att jag tyckte att det var obehagligt.

(Föreståndaren sätter sig på Mongoloiden där hon ligger i soffan)

Föreståndaren: (gråter) Jag är så besviken på dig. Hur kunde du? Har jag inte ställt upp på dig, va. Du borde vara tacksam, men så gör du så här. Jag som jobbat 20 år med sådana som du. Och så förstör du mitt möte. Skämmer ut dig. Jag är så besviken.

Mongoloiden: (ger henne en näsduk) Snyt dig, för fan.

Föreståndaren: (reser sig och går mot fåtöljen)
Alla år är bortkastade. Jag ska byta jobb.

Mongoloiden: Ja, gör det, men sluta grina. Du behandlar oss som barn och så är du barnsligast själv. Skrattretande.

Föreståndaren: Jag har aldrig sagt att ni är barn.

Mongoloiden: Det är väl för fan, hur du behandlar oss, som är det viktiga. Förresten är jag trött på alla dina ORD. Alltid ORD. Du sammanträder, sammanställer, utvärderar, strukturerar, omorganiserar-hela tiden med ord. Men sen då-vad blir det av alla dina ord? Jo, sketna luftslott, som faller som korthus så fort ni lämnar Personalhuset. Oh,jag torr jag spyr.

Föreståndaren: Nä, gör inte det. Mattan är alldeles ny. Och det räcker med att du smutsat ner hela väggen.

Mongoloiden: Smutsat ner. Nä, lilla stumpan. Jag skrev bara några ORD med sprayburk. Ni lyssnar ju aldrig. Nu får ni läsa det i stället. Det står därute över hela väggen-i chockrosa.

Föreståndaren: (gråter) Nu vill jag inte höra något mer.

Mongoloiden: Har du över huvudtaget, på 20 år, hört en knäppis? Har du inte mest lyssnat på dig själv? Om du och de andra här i personalhuset lyssnat på oss -hade väggen därute varit REN utan ett enda ord.

Elektrikern (till publiken): Usch, vad det här var otäckt. Vad bråkar dom om? Jag hade ingen aning om, att mongoloider kunde vara uppkäftiga.(pekar på Föreståndaren) Och den där kärringen verkar vara en riktig lipsill. Min chef borde ha varnat mig, att jag skulle till ett ko-ko-ställe. Men jag jobbar på så att jag blir klar. Få se här nu.

Föreståndaren: Ja, jag förstår i alla fall ingenting. Jag, som ställt upp så. Du borde vara tacksam.

Psykologen (in): Himmel och pannkaka vilken röra det blev. Tänk någon klev rakt i over-headen. Titta-mina bilder är förstörda. Daltar man för mycket blir det så här. Har du ingen pli på dem (till Föreståndaren) Andra klassens medborgare ska lära sig att hålla sig på mattan.

Mongoloiden: Det går inte-för den är alldeles ny.

Psykologen: Är du kaxig, va, lilla kromosomrubbning. Det skulle inte jag vara, om jag var som du. Jag säger bara ett enda ord-FOSTERDIAGNOSTIK. Snart är ni utrotade hela bunten. Mongisar, ryggmärgsbråck, vattenskallar, diabetiker, psoriatiker , vindögda, plattfotade och SKÅNINGAR. Ja, min föreläsning om vårdetik och människosyn fick ju ett snöppligt slut, eller hur? Dom vällde in, gapade, sprattlade, sprayade. Och jag, som förberett mig så noga inför den här personalutbildningen.

Mongoloiden: Och så tog den lilla kromosomrubbningen över. Oh, så förarligt då. Men lugn, bara lugn, jag tar inget KONSULTARVODE-Det bjuder jag på.