|
Detta material är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt, 1960:729. Eftertryck, lagring i elektroniska media, visning på bildskärm eller annan form av kopiering och spridning är förbjuden utan tillstånd . Här följer ett stycke ur pjäsen om anorexia vill du läsa hela pjäsen kontakta ulrika.horberg@telia.com ”PERFEKT”- 1995/2004 av Ulrika Hörberg, huvudrollen spelades 1995 av Helena Wretblad 2004 av Ida Hjalmarsson (Mitt på scenen står en scen.Från salongen sett står en stol till höger-där markeras speglen.Till vänster finns fönstret) (Sandra kommer in.Tidning.Sätter sig på sängen. Läser.Ser upp ) Sandra: Hur det hela började?Ja,det har jag funderat över många gånger,men nu är det över.Det känns, som om jag kommit tillbaka från en lång resa.Tillbaka till mig själv.Fast det tog en evig tid.(tänker en stund) Hur det hela började.Kanske har det alltid funnits där. Önskan att vara perfekt.Och hur hemskt var det inte, då jag upptäckte- att jag inte var det. (går fram till fönstret-öppnar det andas,funderar) Det var en kväll i oktober förra året. Jag hade pluggat jätte- mycket för jag hade matteprovet nästa dag .Det hade precis slutat regna.Och när jag stängde fönstret och vände mig om- så fick jag syn på mig själv i spegeln. Herregud att jag inte sett det förr. (går till spegeln pratar med sig själv) Vad fet jag är.Kinderna klotrunda.Och magen utspänd som en ballong.Hur kan nån gå omkring med såna här lår?. Dallrande geléklumpar ,som bara väller ut. (går till sängen pratar mer nu med publiken än sig själv) Plötsligt fattade jag-hur ful jag var. Inte alls perfekt utan fläskig.Osmaklig.Och plötsligt kom jag ihåg vad Bobo sagt .Bobbo : Du är mullig......mullig, mullig Sandra: Ja,så hade han sagt.Mullig men fet menade han . Han hade stått där på skolgården och väntat.Precis utanför matan.När jag fick syn på honom -pirrade det till i mig så där urfånigt- ni vet. Skolans snyggaste kille- väntade på mig. ( Sandra till Bobbo) .Magister Åberg suger alltså -gubben tjatar om mattetal, så han glömmer klockan.Vi har prov i morgon. Det tredje den här månaden Bobbo:´ Det är grönt .Jag kom nyss. Har David snackat med dig om partyt på lördag?Du hänger med ,va Sandra: Jag tror det-(hurtigt ) Jag tävlar på söndag-men det fixar sig .(tveksamt; som för sig själv) Tror jag..... Bobbo : Fint. (håller om henne) Va, mysigt det var i går.Du är så djävla snygg och läckert småmullig. Kolla där är David. (ropar ) David.... .Hörru vänta... .(ut från scenen Sandra vänder åter) Sandra: Ja det var så han sa MULLIG....Precis då tänkte jag inte på det utan vi sprang ikapp David ,men sen på kvällen- framför spegeln, såg jag vad han menat. Jag var lika perfekt(kort paus)- som valross. Alla hade väl sett det - länge.Bobo,David,Mecka, Berra-ja alla i klassen. Ja, inte bara klassen, hela skolan, hela stan, landet, EU.Alla hade sett - utom jag. Spegeln ljög INTE. Jag var fet -smällfet.Mammas såser, bullar,godis- träningen hade inte räckt. Gymnastiktränaren : (in )Just precis.Du tränar inte tillräckligt.Sätt fart nu och byt om -så vi äntligen kommer igång . Sandra idag lägger vi på ett extra kol.Det är bara fem veckor kvar...... (Gymnastiktränaren förbereder tyst träningen) Sandra: (byter pantomimiskt om och pratar med publiken) Barbro hade varit min tränare sen femman.Alltså var vi inne på fjärde året tillsammans.Oj vad vi jobbat, men det hade gett resultat-.Jag hade blivit distriktsmästare i gymnastik två år i rad och nu siktade vi på landslaget.Fyra kvällar i veckan minst 2 timmar varje gång.Jag ville bli bäst-. Och det ville Barbro med.(………………..) Sandra :(sit ups) Ja,jag var verkligen på väg . Tantarmarna, valkarna i midjan försvann sakta , men säkert,jättefacet minskade OH,vad lycklig jag var. Och det hade jag fortsatt att vara, om den där skolsköterskan inte lagt sig i.Undrar om Jenny hade något med det att göra. Präktiga Louise- (Lousie in,) blä.....redan på mellanstadiet när hon stack första sprutan i mig hatade jag kärringen. En sån där halvreligiös gammal nucka- alltid med ett fånigt smil på läpparna.(härmar) för man skulle tycka om henne. Nu hängde hon sig på mig,som ett plåster.Med sina frågor,sina förmaningar,sina...ja... jag vet inte vad....oh halleluja...vad trött jag blir... .Lousie; Vad bra att du kom.Jag bad magister Kohage påminna dig.Förra gången kom du inte .(gör paus för att få ett svar-men Sandra rör inte en min) Ja,jag skulle vilja ta lite prover på dig.Undersöka vikten,blodtrycket,blodvärdet. Och så behöver jag ett pyttelitet kissprov. Det går säkert bra. (tar blodprov) Va,kall och blå din hand är -har du sett det Sandra: Men jag tittade inte-utan på hennes fula skor. Men kärringen gav sig inte utan tvingade upp mig på vågen. -Och så tog hon sats........ ..Lousie: Sandra, om jag tittar här på din viktkurva , så -har du gått ner åtta kilo.Åtta kilo på ett år. Det är inte normalt i din ålder.Dessutom har du blivit 4 centimeter längre.Slarvar du med maten? Sandra Nä det gör jag inte , jag tränar. Du är väl den enda på den här skolan som inte fattat det. Lousie: Jo,jo men det är något, som inte stämmer ser du. Jag ska prata med Barbro.Jag fattar inte att du orkar hårdträning.Och träning kan vara farligt om kroppen får för lite näring.Jag är orolig för dig. Sandra: Ja, så där fortsatte hon.Jag lät kärring mässa på. Hade svårt att hålla mig för skratt för HAN (här osyftas ”spöket” som dyker upp i Sandras fantasi) var ju där,viskade att kärringen hade gäddhäng , celluliter och hon var en fullkomligt hopplös syn-i bikini.Avundsjuk -för att hon inte längre var ung och vacker. Helt klart gillade hon fettrullande ungar med rätt viktkurva. Jag log. Lousie: Du ler. Du förstår inte det allvarliga i det här. Vad säger dina föräldrar. (inväntar svar som hon inte får.Suckar) Lilla vän,det har nog gått längre än jag trodde. Jag tror att du är sjuk, Sandra. (går) Sandra: Vad som sen hände vet jag inte.Veckorna gick Kvällarna blev ljusare och ljusare.Jag utökade träningen med att jogga en halv mil varannan kväll och sen en kopp laxerande.Jag mådde bra -Jag följde mitt schema perfekt.Mamma och Pappa då.Nä, dom var ju så upptagna med sina liv.(…….). Innan jag somnade frossade jag i kokböcker,recept och planerade vad jag skulle laga nästa dag.Sandra men en kväll var han tyst.Det var kvällen då jag kände sittknölarna Hårda, kantiga, inte inbäddade i vitt Sandra-fett. -Oh What a feeling...... |