Detta material är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt,
1960:729. Eftertryck, lagring i elektroniska media,
visning på bildskärm eller annan form av kopiering
och spridning är förbjuden utan tillstånd .

”CP-ALLAN” Invaliderna
skolföreställning av Ulrika Hörberg
Spelas mellan 1993-2000
c:a 90 gånger främst för elever i grundskolan
Personer:
Affe=CP-Allan
Majvor=berättare,
läkare,rektor,mobbare
Lena=berättare,mobbare
Jonny=gubbe,servitör,mobbare
Ulrika=faster,hund,servitris,mobbare

(På scenen står två tomma stolar till de osynliga herr och fru Andersson)

Affe: (in, ser sig irriterat om efter föräldrarna)
Men kom nu då och sluta gnälla. Ni måste vara med.
Det här är viktigt. Skynda er! Sätt er därborta på bänken
och farsan, sluta fisa. Nu börjar vi. Kom igen tjejer!

(Majvor och Lena in.)

Majvor: (hälsar på de osynliga föräldrarnasom sitter på de tomma stolarna)
Goddag herr och fru Andersson, trevligt att se er.
Vi ska hjälpa Allan med pjäsen.
(till Affe) Vad mumlar din far om?

Affe: Äh, han undrade bara varför du har rullstol.
Om du också är som jag.

Majvor: Herr Anderson, jag blev påkörd av en lastbil....pang
det är 23 år sen och Lena har en sjukdom,
som heter MS.

Lena: Just det, trevligt att ses. Jaha ska vi börja då,
men vad är det med dina föräldrar ?
Tänker de gå?

Affe: (ryter) Farsan och morsan, sätt er ner!
Fattar ni inte att det här är viktigt. Vi måste lära ungarna .
Så för fan, sätt er. (till publiken) Nu börjar vi.

Majvor: (tydligt mot publiken.)
Nu ni, gäller det att hänga med,
för i den här pjäsen byter vi roller
och platser hur som helst, när som helst -
utom Affe då förståss, som hela tiden spelar Allan

.Lena: Den 3 mars 1948 fick Ann-Marie och Gunnar en son.

Affe: Det är jag.

Lena:Fru Andersson hade en mycket besvärlig
förlossning.Barnet hade svårt att komma fram.
Det drog ut på tiden.

Majvor: När barnmorskan och läkaren kämpade med
att få ut barnet - slutade det att andas
men bara en liten, liten stund.

Lena: Vilket misstag du gjorde, Allan.
Sluta andas, hur kunde du vara så dum.
Affe:Det kunde väl inte jag rå för
Eller hur mamma.

Lena: Om du skärpt ihop dig lite och andats
- så hade du säkert blivit normal.

Affe: Jag är normal, men det tycks inte alla fatta

Lena: Fru Andersson Ni var mycket trött efter förlossningen
- men jättelycklig. Efter en vecka på BB fick du
och din son åka hem. Gunnar tog emot er
med rosor. Nu var ni en riktig familj. Allan
var ett snällt barn. Åt, sov och rapade precis
som ett lydigt barn ska. Först när Allan hunnit
bli sex månader, började Ann-Marie misstänka
att det var något fel på hennes barn. Han ville inte
använda armarna, lyfta sig upp med dem. Han
var mycket spänd i sin lilla kropp. Många nätter
låg Ann-Marie vaken och grubblade över det här,
innan hon till slut sökte upp barnläkaren Märta Montgomery.
Doktorn tog prover och gjorde en noggrann undersökning.
En vecka senare kallades Gunnar och Ann-Marie till
doktor Montgomerys mottagning.

Majvor: (till föräldrarna) Ja, herr och fru Andersson,
som ni vet, var det en svår förlossning. Allan hade
svårt att komma ut. Det står klart i journalerna.
Efter min undersökning, så tror jag att ert barn har
en CP-skada. Se så, ta det lugnt. Jag kan inte säga
hur svårt skadad han är. Det får tiden utvisa. (paus).
Se så, fru Andersson ta den här pappersnäsduken.
Snälla ni, sätt er. Lugna er, även om ert barn är
skadat så är det i alla fall er son, er älskade Allan.
Det finns ingen anledning att hetsa upp sig,
Sånt här händer.Varje år föds det omkring
150 cp-skadade barn i Sverige. Så ni är inte
ensamma och de klarar sig bra

.Affe: Lätt för henne att säga. Hon vet inte hur
elaka människor det finns.....

Majvor: Allan , du är faktiskt bara en baby just nu.
Du kan inte prata än - så håll käften!

(Jonny och Ulrika in med skyltar med
orden Cerebral pares,som visas upp för publiken)

Majvor: CP står för cerebral pares - vilket betyder hjärnförlamning
. Det är en SKADA - ingen sjukdom alltså.

Lena: Hjärnförlamning. Ja, som ni hör, har Allan lite svårt
för att tänka

.Majvor: Fel.Handikappet har inget med förståndet att göra.
Det är ett rörelsehandikapp. Precis som din MS
och min trafikskada. Cp-skadan blir kvar hela livet
- precis som min lastbilsskada.

Lena: Min sjukdom MS kan bli bättre på en del.
Den kan gå upp och ner - men jag tror att jag
aldrig mer kommer att kunna gå.

Affe: Skulle inte den här pjäsen handla om mig?
Och så sitter ni och babblar om era handikapp.
Ungarna kan bli virriga i skallen av det.
......................................................................
Vill du läsa hela pjäsen kontakt info@handikappteater.nu