ANDERS HAMMARLUND ÄR VÅR ÄLDSTA SKÅDESPELARE
FÖDD 1924 OCH VARIT MED SEDAN 1979.

Anders Hammarlund:

06 05 17+06 05 18 spelar Hammarlund skogsgubbe i frack
på Folkets Hus Gävle.

05 06 01 "Jag tycker det har gått bra att komma till Polhem och träffa dom nya skådespelarna som Ulrika skaffat fram.Roligt att gå hit när man hållit på i 25 år"

04 07 29 Gefle Dagblad ANDERS HAMMARLUND I dag kan en outtröttlig Gävleskådis blicka tillbaka på 80 år. Gävle Handikappteaterns veteran Anders Hammarlund firas och firar såklart med stort kalas. Han är nöjd med att fylla 80. - Det känns bra, det är skönt. Jag håller igång så länge hjärtat är med, säger han och ler. Han var med och startade Gävle Handikappteater 1979. Han jobbade då på Sätrahöjdens Dagcenter. Teatern kom att betyda väldigt mycket. I dag kan han inte tänka sig att vara utan den och skådespeleriet. - Det hjälpte mig. Jag var en sån som tittade ned när någon pratade med mig eller tittade på mig. Jag skämdes väl lite för mitt handikapp, men kanske var det mest att jag var blyg. Det är jag inte nu. Dagens Anders är en stolt, social, men ödmjuk person. - Jag bryr mig inte längre om vad människor som inte känner mig tycker om mig eller säger till mig. De kan säga vad de vill, hos mig går det in här och ut där, säger han och pekar på sina öron. Jag mår ju bra, ler han. Här blev han kvar, till stor del på grund av sitt engagemang i teatern. Många pjäser har det blivit, bland andra "Dagcenter Veta Hut", "Sommarläger i Spikmåla" och "Kränk inte mig". Han har även medverkat i radio och tv och förstås i Gefle Dagblad. Förundrat konstaterar han att det har blivit nästan 25 år med teatern. - Mitt liv kan man nästan säga att det blev, ett bra liv. Sofia Öhlander 026-16 96 46 sofia.ohlander_gd.se

ANDERS OCH BENGT SKÅDESPELARE I KULLERBYTTA
Intervju från 1999(ur Gävle Handikappteaters en egen tidning).
Hur var det i början och varför började ni spela?
Anders:Det var 1979 och vi jobbade på Sätrahöjdens dagcenter. Vi träffades på snickeriet och övade vi i en liten lokal.Sen spelade upp i matsalen.Sätrahöjdens teatergrupp.Min första roll gårdförarihandlare, som sålde skosnören.Och sen var det älgjägaren.Vi hette då ”Sätrahöjdens teatergrupp”

Bengt:Jag började först i Ulrikas( Verksamhetsledare )dramagrupp sen bildade hon Skojteatern ,som var den andra teatergruppen. Min första roll var hembiträde.Jag hade klänning, förkläde och peruk på mig.Sedan slog vi ihop grupperna och vi blev Kullerbytta.I pjäsen ”Tre bröder ” jag spelade en kinses som hade en restaurang.Jag fick heta ” Tam pong.”eftersom medspelarna inte kunde komma ihåg något annat kinesiskt namn. Jag kommer ihåg pjäsen ” Gruppbostad Lyckan ”då Sussie spelade föreståndaren Pölsan.Då spelade jag god man

.När spelade ni första gången mot varandra ?

Bengt:Tre bröder Anders:? Sen har vi varit kompisar hela tiden.Kan ni nämna något speciellt roligt minne från teatertiden?Anders:När jag drack 75:an -den stora flaskan.Bengt:När jag var trollet i ”Kung Olaf sandaler”och skulle trolla bort alla barn.

Anders du är snart 75 år och har varit med i teatern i 20 år-hur känns det? Anders:Det känns bra.Jag har bra hjärta .Jag fortsätter än för att det är roligt

.Bengt du är 67 år och har spelat teater i 19 år –varför fortsätter du?

Bengt:Jag vill fortsätta för att kunna lite mer och träffa folk.Så länge som jag orkar spelar jag.

Vad har varit det jobbigaste med teatern genom alla åren?

Anders:Att vi hela tiden haft problem att få pengar och lokal. Nu har vi lokal och fått bidrag .Det känns bra

Bengt :När folk pratar skit om teatern utan att veta hur det är här.De skulle sätta sig in i hur vi har det.Jag vill inte höra tissel och tassel och de snokar hur är det… Kan du inte slopa teatern-säger en del men jag tycker att jag har något och göra.”De brukar fråga mig om det är en bra teater .Då brukar jag svara :Hoppa med och så får du se hur det är .

Har teatern förändrat människors syn på er ?

Anders: Ja i Ulftorp där säger dom” här kommer skådespelaren” och det gör dom även när jag går på CH.Och då blir jag mallig Här kommer TV-stjärnan säger dom också

Bengt:Folk har sett mig på Tv och ringt.Tv-kändis säger dom. Jo –det är roligt när folk uppmuntrar migDet var en tant ,som kom och sa en dag:” Ni spelar bra”.Tack sa jag.Det var roligt att höra och hon ville se oss igen Alla säger att vi är bra och då blir man glad.Ni har varit med om ruskigheter som unga.Då behandlade man utvecklingsstörda annorlunda.Har ni några minne som ni vill berätta.

Anders:På ett privathem på Tjockö i Stockholms skärgård råkade jag hugga sönder yxskaftet .Ägaren ville att jag skulle betala skaftet, men då rymde jag.En arbetsledare fick tag i mig.Så fick jag ett kok styk och fick ligga ett par dagar inlåst rum .Det var på 50-talet.Det var ett helvete att vara på privathem. Jag har varit på fler

.Bengt:När jag var 13 år och bodde på Höghammarskolan i Bollnäs tog jag och en kille en spiklåda och sen rymde vi .Vi skulle bygga en koja. Rektor skickade efter polisen.Polisen tog oss.Vi fick inte gå ut på flera veckor.

Hur är det att vara utvecklingsstörd?

Anders:Det syns inte på mig .Det känns bra. Livet var ett helvete från 14 års ålder men det blev bra i mitten på 70-talet.Och idag är det också bra.

Bengt:Det känns bra. Förr var mitt liv dåligt, men nu är det bättre. Jag har något att göra,och får gå fritt.Ingen som säger vad jag ska gå.Jag bestämmer själv vad jag ska gå-därför har mitt liv blivit bättre.

Anders -vad tycker du om Bengt?
Anders:Han är bra Jag hjälper honom och han bjuder mig på kaffe

Bengt –vad tycker du om Anders?

Bengt:Han är bra .Utan honom kommer jag inte ut och det är jag tacksam för

Har ni varit osams någon gång?

Anders:Vi har varit lite osams-men det gick bra ändå-för jag skämdes över att vara handikappade i början sen brydde jag inte mig om det mer.

Bengt:Vi har varit osams –och det beror på att man är lite led vid sig själv och då kan man skälla på någon och det är inte meningen.

Om du var statsminster vad skulle du ändra på i Sverige idag

?Anders:Jag skulle försöka hjälpa de sjuka lite bättre.Åldringsvården behöver mer hjälp.

Bengt:Att folk i världen skulle få det bättre.Att alla skulle få bättre betalt.(intervjuare:U.Hörberg/1999)